Grundregel
Enhetlighet (sparsamt med olika typsnitt, storlekar, stilar, etc.)
Typsnitt
På skärm är s.k. sans-serifer mer lättlästa än serifer. Vanliga sans-serifer är Arial, Geneva, Verdana. Den vanligaste serifen är Times New Roman/Times.
Kontrast
Du bör sträva efter så bra kontrast som möjligt för läsbarheten.
Fet stil
På papper kan allt för generös användning av fet stil ge ett oprofessionellt, nästan vulgärt, intryck. På webben är toleransnivån högre. Fet stil är användbart både i rubriker och i löpande text för att exempelvis poängtera nyckelord. Den överblickande besökaren får något att stanna till vid.
Kursiv stil
Samma princip som för fet stil, men en viss försiktighet är befogad. Kursiv stil är svårare att läsa än vanligt rak stil, den har inte samma iögonfallade effekt som fet stil och den kan fungera dåligt vid utskrift.
I stället för att återge ett långt citat med kursiv stil kan du byta typsnitt. Du kan också konstant ge nyckelord ett annorlunda utseende med hjälp av ett annat typsnitt.
Styckesindelning
"En tanke - ett stycke" är en bra regel för webbskribenten. Långa förklaringar eller resonemang kan alltid delas upp i mindre delar, som bygger på varandra men ändå är avslutade.
Indrag
Ett tredje sätt att markera citat m.m. är indrag (text indent). Det flyttar ett stycke in från vänstermarginalen och ger en tydlig grafisk signal om att detta stycke skiljer sig från kringliggande text.
Radlängd
Texten i din tidning är inte spaltindelad för att det är snyggt, utan för att det finns en gräns för hur långa rader ögat kan följa. Ett normalt mått är 60-80 tecken. Exakt hur lång en rad ska vara beror bl.a. på fonternas storlek och radavstånd.
Slutligen, använd inte…
Understruken text om det inte är en länk.
Olika färger på texten - text som bryter mot färgen på din brödtext (oftast svart) tolkas naturligt som länkad text.